Nominera till Guldmärket
Arrangera en uppspelning

Strax efter klockan fem, efter en ovanligt slitsam dag för den fyrhövdade Zornjuryn, kommer anslaget med dagens resultat upp på anslagstavlan i entrén till Mora folkhögskola. De som spelat upp under dagen har väntat utanför i solskenet, men kommer nu in och söker efter sina namn. En solbränd man i 60-årsåldern, med pigga ögon bakom cirkelrunda, tunnbågade glasögon och grå mustascher som liksom fortsätter neråt i yviga bågar, men bestämmer sig för att inte mötas över hakan, studerar listan, och tar sig för bröstet när han ser sitt namn överst, där det står ”Silvermärke och riksspelman”.

 

I slutet av 70-talet bodde den unge Jean-Pierre i Lyon. Han hade börjat spela folkmusik från Auvergne och trakterna intill de franska Alperna. Han trakterade en fransk typ av dragspel, men var mycket intresserad av folkmusik på fiol, vilket inte förekommer så mycket i fransk folkmusik, men i ett litet område använde man fiol, och dit reste Jean-Pierre ofta.

En dag var en svensk grupp folkmusiker på besök i det lilla området. Det var, bland andra, Mats Edén och Leif Stinnerbom, och Jean-Pierre blev fascinerad av musiken och sättet att spela den. Han köpte skivor och lärde sig alla låtarna, och fick rytmiken förklarad för sig av de svenska musikerna. Snart hade Jean-Pierre samlat en grupp intresserade i trakten kring Lyon, som började bjuda in svenska spelmän på regelbunden basis, för att hålla kurser i spel och dans på både fiol, nyckelharpa och säckpipa.

1983 blev Jean-Pierre Yvert yrkesmusiker på heltid, och han spelade nästan bara svensk folkmusik, fortfarande nere i Frankrike. Han fick kulturbidrag av franska staten för att studera hur man lär ut folkmusik i Sverige, och kom på så sätt till Malung, där han gick både Kalle- och Jonny-kurserna. Jean-Pierre sög åt sig allt och bildade, tillsammans med Maria Jonsson och ytterligare två spelkamrater, gruppen Svart Kaffe, som kom att spela in flera skivor under sin aktiva period, fram till 2008.

Efter en osedvanligt varm sommar i Frankrike, tog Jean-Pierre steget att flytta till Sverige 2004. Han skaffade så småningom ett hus i Gagnef, där han bor sedan dess.  Han undervisade i folkmusik och ensemblespel på Rättviksgymnasiet och gick med i spelmanslaget, där han redan från början känt sig mycket välkommen.

-          Sven Roos, som är ledare för Gagnefs spelmanslag, är väldigt bra på att få med alla, med sina olika uttryckssätt i musiken, säger Jean-Pierre. Och i Gagnef finns en musikskatt som inte är så känd som musiken från Boda, Bingsjö och Orsa, fortsätter han.

På sätt och vis tycker Jean-Pierre att han haft tur som närmat sig den svenska musiken utifrån. Det har gjort att han tvingats analysera vad som skiljer östsvensk musik från västsvensk, till exempel. Han har också känt sig friare i sitt förhållningssätt till musiken, bland annat genom att han kunde spela fiollåtar på durspel utan det var nåt konstigt med det.

Vid sin första uppspelning för Zornmärket hade Jean-Pierre en mycket givande diskussion med juryn, vilket har utvecklat hans traditionsspel, som han finslipat fram till dagens utmärkelse.

-          Jag är så glad! Utbrister Jean-Pierre, innan han går iväg för att höra på mer folkmusik i Mora kyrka.

På lördag, när han har samlat sig, kommer Jean-Pierre Yvert tillbaka och tar emot sitt silvermärke på Zorns Gammelgård i Mora, och får då chansen att visa oss lite av den musikskatt som finns i Gagnef.

Zornmärkesnämnden
Anders Ewaldz
0721 78 76 05